Boken innehåller mycket bilder och illustrationer.
– Så att man får utlopp för den kreativa sidan med.
Den kreativa sidan innehåller även musik och sång. När hon var endast fyra år gammal så uppträdde hon på ålderdomshem, där hon sjöng. Sedan fortsatte det musikaliska.
– Det första bandet var när jag gick i Huneskolan. Det var jag och en annan tjej och så tre killar. Vi var på Radio Kronoberg och så spelade vi in låtar där.
Hon var också med i andra band.
– Sedan blev jag med i Promille band. Det måste du väl ha hört talas om.
Det framförde rock- och popmusik och var ute och spelade på lite olika ställen i närområdet. Det var någon gång i slutet av 80-talet och några år in på 90-talet.
– Sedan var jag med Lars Gahlin och Mats-Ola Pålsson. Vi hade ett band som hette Kickan band. Vi spelade på Statt i Ljungby bland annat.
Hon har också varit involverad i nyårsrevyerna.
– Jag sydde kläderna till nyårsrevyer. Scenkostymer. Och det som Kjell Törnström hade... 'Vårt ljuva 60-tal', var jag med i.
Kickan Lindkvist är utbildad sömmerska.
– Jag sydde till Den sista riktiga Bondfilmen. Dr. No:s kostym.
Hon berättar om den kända Bondfilmen från Markaryd:
– Vi hade jätteroligt. Vi tränade en gång i veckan och så käkade vi pizza efteråt.
Vad gör du annars?
– Just nu är jag ledsagare till ett särskolebarn. Jag åker skoltaxi på morgonen och på eftermiddagen. Sedan har jag lite sömnad här. Och så hjälper jag till i min mans firma.
Kickan Lindkvist har alltså många strängar på sin lyra.
Vad innebär det att få ett kulturpris? Känns det som ett erkännande?
– Det sporrar till att hålla på. Jag håller på med en uppföljare nu.
Då syftar hon på en uppföljare till "Gränslöst".
– Jag har fullt med material som jag har skrivit av.
Hon har funnit fler intressanta uppgifter i arkiven, som hon kan använda sig av i ytterligare en bok. Där finns mycket som berör Markaryd, Hishult och Skånes Fagerhult, det vill säga gränsbygden.
Den 19 december ska Kickan Lindkvist få ta emot Markaryds kommuns kulturpris.
– Det blir nervöst.
Varför det?
– Man måste hålla tal.
Hon vill gärna ha ett bildspel att visa samtidigt som hon pratar. Då är det mycket lättare, tycker hon.
– Då har jag det att koncentrera mig på.
Hon säger att hon dock tycker att det är jätteroligt att få kulturpriset.
– Det är trevligt. Det trodde jag inte.
Kickan Lindkvist använder programmet Indesign när hon jobbar med sina böcker. Där har hon god hjälp av sina barn.
– Det är dottern som har klippt ut alla bilder. Alla tre egentligen.
Den äldsta dottern är 36 år, den mellersta 30, och den yngsta 25. Nyligen har Kickan dessutom blivit mormor för första gången.
Varifrån kommer då intresset för gamla sägner, traditioner och skrönor? Det började redan när hon var liten.
– Ja, jag var en god lyssnare. Jag älskade ju när far berättade historier från när de var barn.
Hon tror att det ligger i släkten när det kommer till intresset för historia.
Att man vill berätta något man har hört?
– Ja, precis. Sedan var det ju inte så roligt i skolan att lyssna på det om kungar.
Dock är "kungahistorien" väldokumenterad jämfört med "allmogehistorien", anser Kickan Lindkvist. Men det är ofta svårt att avgöra sanningshalten.
På sociala medier kan hon göra reklam för sin bok.
– Jag är med i en sida på Facebook som heter 'Gammal folktro och sägner'.
Där lade hon ut sin bok.
– 42 stycken skulle ha den.
Boken har sedan skickats iväg till köpare som bort på olika platser i Sverige, som Östersund, Visby och långt ner i Skåne, samt i Göteborg och Stockholm. Intresset är med andra ord vidare än bara Markaryd och gränstrakterna runt omkring. Och Sagomuseet i Ljungby har dessutom köpt in tre böcker